Related Paintings of unknow artist :. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 283 | Portrait of Jacques Bonne Gigault de Bellefonds | fran fossbeim | The Asuncion of Holy Mari Mary magdalene | Our lady of Guadalupe |
Related Artists:
Vincenzo Chialli
was born at Citte di Castello in 1787. After having learned the rudiments of art in that town, he visited Rome at the age of seventeen years, and became a disciple of Camuccini, whom he afterwards imitated. After leaving Rome he painted religious subjects at Borgo San Sepolcro, Urbino, Pesaro, and Venice, from whence he retraced his steps to Rome; but as the climate did not suit him, he left that city in 1822 and returned to Citta di Castello. He became Director of the School of Painting at Cortona in 1835, and died in 1840.
Mabel Pryde
(February 12,1871, Edinburgh - July 1918, England.) was an artist, best known for being the wife of artist William Nicholson and mother of artists Ben Nicholson and Nancy Nicholson and the architect Christopher 'Kit' Nicholson. Mabel was the daughter of David Pryde, Headmaster of Edinburgh Ladies College 1870-1891, and Barbara Lauder, whose father William was a brother of the famous Scottish artists Robert Scott Lauder and James Eckford Lauder. Mabel had one brother, the artist James Pryde. As children they lived at 10 Fettes Row, a north-facing Edinburgh house. Pryde trained at the Bushey School of Art under the tutilage of Hubert von Herkomer. Here she met fellow student William Nicholson whom she married in 1893. She introduced Nicholson to her brother James and all three moved to Eight Bells, Denham, Buckinghamshire, where Nicholson and James Pryde would collaborate on the famous series of lithographic posters they disseminated under the pseudonym J. & W. Beggerstaff. Pryde and Nicholson had four children - Ben (1894-1982); Anthony (1897-1918) who was killed in action during the First World War; Annie Mary "Nancy" (1899-1978), and Christopher "Kit" (1904-1948). In July 1918 Pryde died from influenza in during the 1918 flu pandemic and was survived by her husband.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.